Nån rättvisa får det ju vara. Får den ena får den andra! Till dottern blev det en docka , en rosa docka såklart!
Själva dockan gick väl hyfsat snabbt, huvudet hade jag liggandes sen länge så det var bara att fortsätta. Håret var det som tog tid och som var jobbigast. Det som var roligt var alla små detaljer som ögon och sånt.
Ella gick otåligt och väntade på dockan. Efter mycket knep och knåp var den färdig. Dockan blev direkt poppulär och dotterna har den när hon ska sova och hon kallar den mammadockan. Hon är för söt!
