onsdag 19 juni 2013
Ett vackert minne
En vän till mig fick mig att minnas något idag. Ett projekt jag inte tänkt på eller sett på många år. En dopklänning jag virkade till hennes son. Jag hade glömt va fin den faktiskt blev, inte för att skryta. Jag gillar inte skryt men man kan ju få vara stolt över saker man gjort. Och framförallt när det man gjort faktiskt blivit till glädje för andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fin den blev! Och du man får faktiskt skryta lite ibland, speciellt om det handlar om att man har gjort något så fint som du har gjort!
Tack har lite svårt att ge mig själv en klapp på axeln för saker jag gjort. Men det blir lättare när man hunnit fått lite distans till saker, när det gått ett tag o så. Men jag jobbar på att bli bättre på att ge mig själv beröm eller att vara stolt för saker jag gör.
Skicka en kommentar